Snart en fullfjädrad Amerikanare!

För att bli en fullfjädrad Amerikanare bör vissa kriterier uppfyllas. Dessa är: 

1. Beställa supersize meals på Mc Donalds.
2. Prata högt, vitt och brett med varenda människa man möter. Oavsett om det är i hissen, mataffären eller genom toalettdörren.
3. Köra SUV.
4. Hajka på Amerikanskt vis.
5. Läsa Shakespeare.

Hajk på Amerikanskt vis innebär att: bära midjeväska packad med utrustning för "survivors", behärska olika knoptekniker och klara av att knåpa ihop minst fem olika varianter med förbundna ögon. Äga en scoutskjorta och sist men inte minst släpa runt en kylväska, size XXL! Alla dessa, med undantag av scoutskjortan, som i stället ersattes av bikini var uppfyllda. Undra förresten vad scoutföreningen tyckte om bikini? Hur som helst. Familjen Klarqvist var på G! Radion var programmerad på "Hajk music channel", som endast är till för fullfjädrade Hajkare och kanoten var förbeställd! 

 

Om vi i förväg hade vetat att vi skulle bära ner kanoten själva hela vägen till floden, så hade vi lett vårt bredaste Amerikanska leende och vänligt men bestämt avböjt denna till synes trevliga utflykt. Inte ont anande, log vi återigen vårt bredaste leende mot hajkutflykten, mot kanoten och mot varandra och för ett kort ögonblick så spirade kärleken i luften!

Minst 10 svärord senare, innan äventyret tagit sin början sjönk vi utmattade ihop. Men vi skulle få se både krokodiler, sköldpaddor och tvättbjörnar och hade vi riktig tur skulle vi även få se brunbjörnen! Återhämtade och spända av förväntan skar första paddeltaget den spegelblanka vattenytan. Två paddeltag senare skenade vi rakt in i terrängen bland vass, näckrosor och hängande trädgrenar. Där satt vi fast! Höger, vänster ropade jag från fören. Se upp vi får möte. Kanoten svajade till men fångades i sista stund upp av en snäll scout med fjäder i hatten! Ärrade av upplevelsen i det krokodiltäta vattnet var vi glada att åter igen stå på fast mark. Jag säger vänligt men bestämt nej tack till alla former av hajk i framtiden. På den punkten är jag och herr Klarqvist överrens!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0