Livet är orättvist

Mitt hjärta blöder för den långa, smala killen som lever på övertid. Förvandlingens tid har börjat, din själ vandrar på den mörka stigen mot ljuset. I dina ögon såg jag gnistan, livsgnistan, du kämpar, vill omfamnas av livet. Låta alla sinnen spela fritt, fint och samstämmigt. Med ord fångar du livet, så ömt och skört, så fint och moget. Jag önskar dig en fin resa men hoppas på mirakel. Hoppet är det sista som lämnar människan. Läs gärna Kristians blogg: http://ikroppenmin.blogspot.se/

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0