Åldersnoja

Häromdagen avslöjade spegelbilden att rynkor, de finns! Efter en snabb behandling av utslätande preparat med anti age verkan som passerat "bäst före" juli 2009, smetade jag på ett rejält lager i hopp om att slätas ut. Nu saknades en flaska rosé till kvällens utgång och ett besök på systembolaget spräckte tidsschemat.

Jag fingrade på den obligatoriska legitimationen men lät handen vara kvar i väskan.
-Abruzzerna, Italien, 79 kr, sa kassörskan. Jag räckte fram visakortet. Men... skall du inte fråga efter den obligatoriska legitimationen, frågade jag? Nähä inte det? Vadå behövs inte? Jag behöver alltid visa leg... Ser tillräckligt gammal ut? Jaha, hur menar du?

- Nästa!
- Jag intalade mig själv att många 33-åringar har rynkor och inte behöver visa leg på systemet och så lät jag helan gå. Stärkt av snapsen fortsatte jag min ljugartävling om åldersnoja.

Kön till inneklubben ringlade sig likt en aggressiv kobra och kryllade av tjejer med extentions, blondinsvall och jeansshorts trasigare än en nyskild fembarnsmammas själ. Rejält överförfriskad, varken med extentions, för små jeansshorts eller botox stod jag i kön och kände hur "bäst före" datumet passerat för länge sedan.

 

Trackback
RSS 2.0